Flamingo

Afrikanska djur

Fåglar

Flamingon är en långbent, social fågel som lever i kolonier från 20 individer upp till flera tiotusentals. Flamingorna går omkring med huvudet nere i vattnet och rör upp leran på botten med hjälp av fötterna, och på så sätt får de fram sin mat. Med tungan pumpar flamingon in vatten genom den specialiserade näbben som har kamliknande plattor så kallade lameller och dessa fungerar som ett filter. Det finns sex flamingoarter. På Parken Zoo kan du se den större flamingon (Phoenicopterus roseus) dom är den största och mest utspridda av flamingoarterna. Färgen får flamingorna från de kräftdjur och alger som de äter. Flamingon anses inte vara utrotningshotad idag, men i naturen störs arten av exempelvis föroreningar och förlust av livsmiljöer på grund av turistnäring. Trots att man beräknar att det finns omkring 550 000-680 000 individer av den här arten i naturen idag är antalet häckningsplatser troligen färre än 30, vilket gör flamingon mycket sårbar för lokala miljöförändringar. Den totala populationsstorleken varierar också från år till år beroende på torka, vattennivåer och födotillgång. Den större flamingon är social och kommunicerar med mycket ljud och rörelser, de kan röra sig i stora grupper i något som kan uppfattas som en dans. De bildar par och bygger upphöjda bon av material som lera, bona är cirka 30 cm höga och ska klara att hålla ägget torrt vid höjningar och sänkningar av vattennivåerna där de häckar. Flamingon lägger ägg som ruvas av båda föräldrarna i fyra till fem veckor innan de kläcks.  Ungarna matas av sina föräldrar med ett mjölkliknande sekret som utsöndras från föräldrarnas matstrupe. Flamingoungar föds inte med en rosa färg, utan de har en grå fjäderdräkt. De börjar lämna boet efter 7-10 dagar och de blir flygfärdiga vid en ålder mellan 65 och 90 dagar. Könsmognad uppnås mellan fyra och sex års ålder.

Phoenicopterus roseus deltar i det europeiska avelsprogrammet, EEP, för bevarande av arter.

CITES A